Minneslista för uppfödare
Parning, valpning, försäljning 

Det är mycket att hålla reda på när man planerar en kull på sin hund. Därför kan en minneslista vara till hjälp för framförallt den nya uppfödaren. Även vi som tar kullar mer sällan kan ha användning av en sådan lista, eftersom det är lätt att glömma mellan gångerna.

Förberedelse inför parning

Minneslista uppfodare.pdf (263.56KB) Minneslista uppfodare.pdf (263.56KB)

Litteratur och kurser - Svenska kennelklubben har gett ut boken Hunduppfödning i teori och praktik som är mycket läsvärd. SKK har också en uppfödarutbildning på distans som håller hög kvalitet. Det är också värdefullt att ha en erfaren uppfödare som mentor och samtalspartner.

Lundeboka har ett avsnitt om parning och valpning som är mycket informativt. Den tar upp vad som är viktigt att känna till för just Lundehunden, t.ex. att de vanligtvis föder sina valpar tidigare än brukligt och att man behöver börja passa tiken redan från dag 55-56.

RAS (Rasspecifik avelsstrategi) är ett dokument som har framställts av varje rasklubb på begäran av SKK. RAS tar upp viktiga punkter att förhålla sig till angående avel, inavelsgrad, önskad gräns för kullar och mycket mer. RAS dokumentet finns att läsa på svenska Lundesällskapets hemsida, www.lundehund.se under fliken Klubben - Avelskommittén. Riktlinjerna i korta drag är att varje tik och hanhund bör få minst en kull, dock inte fler än 12 valpar totalt. Inavelsgraden bör ligga under 2,0 % i 5:e generationen och helst så nära 0 % som möjligt.

Kennelnamn - När du planerar en valpkull behöver du inte ha ett registrerat kennelnamn för dina första två valpkullar. Däremot måste du ansöka om kennelnamn hos SKK.se om du tar en tredje valpkull.

Ålder och kullar – Tiken måste vara minst 18 månader när hon paras. En vanlig rekommendation är minst 2 år för att vara bättre förberedd både mentalt och kroppsligt. Tiken får inte ha fler än fem kullar under sin levnad. Om hon fått två kullar inom ett år behöver hon vänta minst 12 månader innan hon kan få ytterligare en kull. En tik som fyllt 7 år och inte haft valpar tidigare får inte användas i avel. En tik som fyllt 7 år och fått valpar tidigare måste veterinärbesiktas före parning. Intyget får inte vara äldre än en månad vid parningen och ska sändas till SKK tillsammans med valparnas registreringsansökan. En tik som fyllt 7 år ska vila minst 12 månader mellan sina kullar. En tik som fyllt 10 år får inte paras.

Avmaskning/avföringsprov – Det rekommenderas ofta att avmaska tiken före parning med ett medel som tar flera masksorter. Ett alternativ till avmaskning är att skicka ett avföringsprov för att säkerställa att hon inte har mask som kan spridas till valparna. Även Giardia bör ingå i detta prov. Giardia är en parasit som har blivit vanligare i vårt land och som kan ställa till stora problem för våra hundar.

Herpesvirus - Herpesvirus är mycket smittsamt och många hundar har det latent utan att vara sjuka. För en valp kan detta virus utgöra en akut och livshotande situation, framförallt om tiken blir smittad under de sex kritiska veckorna (de tre sista veckorna före valpning samt valparnas tre första veckor). En tik som blir smittad under dessa sex veckor hinner inte producera antikroppar som kan skydda valparna via moderkakan eller modersmjölken.

Därför behöver tiken isoleras från andra hundar under dessa veckor. Det gäller även övriga hundar i hemmet eftersom de kan föra med sig smittan hem. Många väljer att vaccinera tiken för att undvika smitta. Då vaccineras tiken första gången i samband med parning eller i tidig dräktighet och den andra gången ca två veckor före beräknad valpning. 

Hanhunden måste ha båda testiklarna i pungen. Om det är första gången hanhunden används behöver en veterinär utfärda ett testikelintyg som skickas till SKK i samband med valparnas registreringsansökan. Om hanhunden har ställts ut på en officiell utställning finns detta redan dokumenterat hos SKK. Om det finns krav på hälsotester ska dessa göras före parning. Det är också viktigt att se till att hanhunden inte har för många avkommor, en så kallad matadorhane. Mer information finns på rasklubbens sida. 

Att finna matchande hanhund

Provparning – För att finna lämpliga avelspartners är rasklubbarna som regel behjälpliga med råd. Ofta tillhandahåller de register över hanhundar som är tillgängliga för avel. När du har funnit intressanta hundar och vill veta om de genetiskt passar varandra kan du göra en provparning på SKK:s sida, www.skk.se. Välj Uppfödning – Avelsdata – Provparning. Skriv registreringsnumret på den tik du vill provpara, välj Snabbval, skriv registreringsnumren på de hanhundar du vill testa och Starta provparning. Nu visas information om inavelsökningen för de blivande valparna. Om du får en varning, klickar du på symbolen för att läsa vad som felas. 

Parningsplats - Av tradition är det tikägaren som åker till hanhundsägaren för parning, men det förekommer också att hanhundsägaren åker till tikägaren. Likaså att hanhundsägaren lånar ut sin hund till tikägaren. Det kommer man överens om hur man vill göra. En god idé är att låta hundarna träffas och bekanta sig med varandra före parning om det är möjligt. Det ger också mer information om den aktuella kombinationen som inte framgår av samtal och stamtavla. Hanhundsägaren behöver också vara beredd på att låta sin hund träffa tiken flera gånger under höglöpet för bästa möjligheter till befruktning. 

Fruktsamhet - Den mest fruktsamma perioden hos tiken är de sista två till fyra dagarna av höglöpet. Då har alla ägg avgått, hunnit mogna och är befruktningsdugliga. Även om hon paras tidigare eller senare kan det bli befruktning eftersom hanhundens spermier kan leva flera dagar i tiken, samt att tikens ägg kan leva några dagar efter ägglossning. För att optimera chanserna för befruktning, bör man låta para tiken minst två gånger. Med hänvisning till spermiernas överlevnadstid räcker det ofta att para henne varannan/var tredje dag. 

Progesterontest - Det blir allt vanligare med progesterontester för att fastställa var i löpet tiken befinner sig. Det är framförallt praktiskt när det är långt att åka till hanhunden. Progesterontestet görs via blodprov och visar progesteronhaltens värde i förhållande till ägglossning. Utifrån detta värde beräknas den optimala parningsdagen.

Parningsmatta – Om parningen ska ske inomhus är det bra att underlätta för hundarna med en halksäker matta. Allra bäst är en stor matta med gummering under, men även en stor plastmatta fungerar bra. Om man inte har stora mattor kan man lägga flera mindre mattor intill varandra. Detta behöver tikägaren prata med handhundsägaren om. Ett alternativ är att själv skaffa en matta att ta med. 

Parning - En praktisk tumregel att låta tiken para sig 2-3 dagar innan hon går ur löpet. Det innebär att en tik som löper i 10 dagar har sin bästa tid på dag 8-9. Medan en tik som löper i 28 dagar har sin bästa tid på dag 25-27. Det är viktigt att vara med under parningen eftersom tiken kan bli orolig när hanhunden fastnar i henne. Fasthållningen eller hängningen brukar ofta vara i 10-20 minuter, men kan vara både kortare och längre. 

Parningsavtal - När parningen är genomförd skriver du under parningsavtalet från SKK med hanhundsägaren och betalar parningsavgiften om ni har kommit överens om det. 

Den dräktiga tiken

Dräktighetstecken – De första tecknen på dräktighet är att vulvan fortsätter vara delvis svullen och mjuk. Från ca 3 veckor förstoras spenarna och blir rosafärgade. Detta syns särskilt tydligast på tikar som inte har haft valpar tidigare. Det är också vanligt att tiken tappar aptiten, vanligtvis i vecka 3 och 5. Då behöver hon få extra god mat. Från ca 5 veckor kan en förstoring av juvren synas. Även magen börjar öka i omfång. Mot slutet av dräktighetstiden kommer en klar och seg flytning från slemproppen. Den syns oftast när tiken har kissat. Från ca 7 veckor brukar fosterrörelserna kunna kännas och synas. För Lundehundar som vanligtvis föder sina valpar tidigare kan dessa tecken ofta komma tidigare.  

Utfordring – Det är viktigt att tiken får ett fullvärdigt foder under hela dräktighetstiden. Även vitamintillskott med extra B-vitaminer som innehåller folsyra (B9) rekommenderas. Råa och kokta ägg är bra och naturliga vitamintillskott. 

Ultraljud/röntgen – För att säkerställa att tiken är befruktad kan du göra ett ultraljud från 24-28 dagars dräktighet eller en röntgen från 42 dagars dräktighet. Om det inte finns viktiga skäl till att fastställa dräktigheten är det skonsammare att studera utseendemässiga förändringar. Tiken kan visserligen visa liknande tecken om hon är skendräktig, men det visar sig snart hur det är. 

Tävling – 30 dagar före beräknad födsel är det inte tillåtet att tävla eller ställa ut en dräktig tik. På grund av smittorisk bör man avstå från att träffa främmande hundar under hela dräktigheten. 

Transport - Det är inte tillåtet att resa med en hund 14 dagar före beräknad nedkomst. Tiken får inte heller transporteras förrän en vecka efter valpningen. Undantag från dessa regler finns för resor till veterinär samt för sällskapshundar som transporteras i personbil kortare sträcka än 50 kilometer. 

Försäkring - Se till att du har en bra försäkring på din tik och att den även täcker för komplikationer som kan inträffa. Likaså att den omfattar valpkullsförsäkring och dolda fel. Enligt konsumentköplagen har uppfödaren ansvar för eventuella dolda fel hos valparna upp till tre år efter leverans. 

Veterinärkontakt - Lundehundar har som regel lätta och snabba förlossningar. Ändå kan det tillstöta komplikationer och då är det bra att ha telefonnummer till närmast veterinärklinik. Likaså till närmast jouröppna veterinärklinik om födseln skulle ske när veterinärkliniken är stängd. 

Dräktighetstid – Räknat från parningsdagen kan en tik generellt valpa mellan dag 57 och 72. Den stora variationen beror på skillnaden i löpets längd och när under löpet hon parats. Den som valpar tidigare är parad sent i löpet och den som valpar senare är parad tidigt. Räknat från ägglossningen blir resultatet mer exakt. Då nedkommer de flesta valpar runt dag 63. Räknat från bästa parningsdag, dvs när alla ägg har avgått och mognat, föds valparna som regel runt dag 60. 

Om tiken har parats flera gånger under löpet är det svårt att veta vilken av parningarna som ledde till befruktning. En bra riktlinje är att räkna dagarna från någon av de sista parningarna, eftersom ägglossningen normalt sker i mitten av höglöpet och därefter behöver äggen ytterligare några dagar för att mogna. Även kullstorleken har betydelse för hur länge tiken går dräktig. En liten kull leder ofta till en längre dräktighet, medan en stor kull vanligtvis innebär en tidigare valpning. 

För Lundehundar uppges den dräktiga genomsnittstiden 60-61 dagar. Rekommendationen är att redan från dag 55-56 börja bevaka hunden då födseln kan ske redan då. 

Lugn och ro - De fyra sista veckorna behöver tiken få ta det lugnare. Med tanke på infektionsrisken bör hon inte träffa hundar utanför hemmet under den tiden. Detta bör även gälla hundar i hemmet, eftersom de kan föra med sig smitta hem. Någon vecka före valpning behöver tiken få en lugn och avskild plats skyddad från andra hundar och besökare. 

Plats – Många föredrar att ställa i ordning en plats i sovrummet för att få bättre uppsikt över tiken och valparna den första tiden. Andra kan ta in en extra säng eller lägga en madrass på golvet i det rum man har avsatt för tik och valpar. Vilken plats man än väljer är det viktigt att tiken får vara ostörd och skild från andra hundar och små barn. 

Valpbädd – De första veckorna är en mindre valplåda att föredra. Då håller sig valparna närmare tiken, vilket är viktigt den första tiden. (En del föredrar rundstavar runt bäddens kanter, ca 10-20 cm från botten som hindrar tiken från att klämma någon valp.) Bäddens sidor ska vara så höga att valparna inte kan ta sig över kanten, samtidigt så låga att tiken utan problem kan ta sig in och ut. Låt det finnas filtar att bädda med, men ta bort dem efter valpningen så tiken inte kan bädda in valparna i någon filt. Fiberfällar brukar rekommenderas då urinen rinner igenom dessa och ytan de kan hållas relativt torra. Dessa kan också tvättas på hög värme samt är mjuka och sköna att ligga på. 

Valprum – Eftersom valparna inte kan hålla värmen själva behöver det vara varmt, torrt och dragfritt i rummet. Ett sätt att ordna detta är att hänga tjocka filtar mot kalla ytterväggar. Likaså behöver ett kallt golv ett värmeisolerande underlag. En lagom temperatur i rummet är 20-22 grader och hos valparna 28-30 grader. Denna skillnad i rum och bädd får de av tiken. Därför är det viktigt att se till att tiken är hos valparna den första tiden. 

Samtidigt får inte valprummet vara för varmt, eftersom valparna inte heller kan göra sig av med överskottsvärme de första veckorna. Var därför försiktig med värmedynor och värmelampor. Om du använder sådana se till att det inte blir för varmt hos valparna och att det finns plats där tiken kan dra sig undan om det blir för varmt. Ett kanske säkrare val är att ställa in ett extra elelement i valprummet med timer. Vad man än väljer är det viktigt att kontrollera sina värmekällor med jämna mellanrum. 

Likaså behöver valpningen ske i lugn och ro med få människor närvarande, eftersom det annars kan göra tiken orolig. 

Dags för valpning

Temperatur - När det är dags att föda sjunker kroppstemperaturen ofta flera grader. Normaltemperatur för en hund ligger runt 38,5 grader och vid valpning kan den sjunka ner till 35-37 grader. Många uppfödare väljer att ta temperaturen på sina tikar för att kunna se när det är dags för valpning. 

Förvärkar - När förvärkarna kommer kan tiken bli orolig och börja hässja. Hon kan börja bädda febrilt, dra i filtar, försöka hitta en undangömd plats inom- eller utomhus. Om vattnet går har hon kommit till utdrivningsstadiet och man kan räkna med att det snart kommer en valp. 

Vattenavgång – Om vattnet går kan fosterhinnan gå sönder och valpen föds utan denna. Om det händer, se till att tiken är i valprummet så att hon inte föder valpen någon annanstans. Om valpen verkar ha fått i sig vatten, kan du suga ut det med en sug eller med din mun. 

Fosterhinna - Valpen ligger vanligtvis i en fosterhinna när den föds och denna behöver öppnas så att valpen kan börja andas. Tiken försöker ta sönder den genom att slicka och bita på den. Du kan hjälpa tiken genom att ta hål på den med dina fingrar. Låt tiken slicka valpen torr. Du kan också hjälpa till att gnugga den torr med en tunn frottéhandduk, framförallt om valpen är livlös och behöver ”gnuggas igång.” 

Navelsträngen - Tiken vill ofta bita av navelsträngen. Om hon är för ivrig kan hon bita för nära valpen och orsaka en blödning. Det kan du avhjälpa genom att klämma ihop navelsträngen minst 2 cm från valpen och låta tiken bita av den. Du kan också själv ”bita av” navelsträngen med en slö sax som tuggar sig igenom den. Tuggandet är för att efterlikna tikens tänder och slippa oväntade blödningar. Ett annat tips är att avlägsna navelsträngen där den är som tunnast och minst blodfylld. Då blir den ganska lång och du får se till att inte tiken börjar dra i den. Ganska snart drar sig blodflödet vidare till valpen och du kan korta ner navelsträngen. Detta förfaringssätt gör att valpen får i sig alla de antikropppar från tiken som ligger kvar i navelsträngen. 

Moderkakan – Kommer ofta ut direkt efter valpen men kan också komma ut efter flera timmar, särskilt om det är sista valpen. Håll reda på hur många moderkakor som har kommit så att du vet om någon blivit kvar i tiken. Tiken vill ofta äta upp moderkakan. Eftersom den innehåller mycket näring kan hon göra det. Om det blir många moderkakor kan man ta bort de sista för att det inte ska bli för kraftigt för henne. 

Dokumentera – När valpen är avnavlad, torr och andas normalt väger du den och dokumenterar födelsetid, vikt samt andra kännetecken. Om valparna är svåra att skilja åt är det bra att markera dem med olika halsband och färger. 

Dia - När du har vägt och dokumenterat det du behöver lägger du valpen hos tiken för att dia. Från början kan valpen ha svårt att hitta spenen och inte vilja öppna munnen. Det finns en naturlig förklaring till det då valpens organ behöver tid att komma igång i sin nya miljö. Det brukar vara snabbt övergående. Ibland kan du behöva hjälpa till genom att föra valpen närmare spenen och klämma ut en droppe mjölk. När valpen diar börjar livmodern att dra ihop sig, vilket underlättar för eventuellt kvarvarande moderkaka att komma ut och nästa valp att födas fram.

Råmjölk – Råmjölken är den första mjölken som tiken producerar. Den är mycket näringsrik och innehåller en hög koncentration av antikroppar. Det är viktigt att valpen får i sig råmjölk, eftersom den är avgörande för valpens överlevnad och fortsatta hälsa. 

Mjölkstockning - Det är viktigt att regelbundet kontrollerar tikens juver, särskilt under första veckan efter valpning. Om man upptäcker att juvren är hårda, spända, ömma eller knöliga är det ofta tecken på mjölkstockning. Behandlingen består då i varma omslag och urmjölkning. Tiken ska bara mjölkas ur så mycket att trycket släpper. Mjölkar man mer så stimulerar det istället till ytterligare mjölkproduktion. Det bästa är förstås om man kan få valparna att göra jobbet. 

Blödning/flytning - Efter valpning är det normalt att tiken har en liten blödning/flytningar upp till tre veckor. Om den är stor eller pågår längre, bör man kontakta en veterinär. 

Dolda fel – När valpningen är klar och ni har återhämtat er behöver du kontakta ditt försäkringsbolag och berätta att du har fått en valpkull och att du vill aktivera din dolda fel försäkring. 

Valparnas skötsel och utveckling

1:a levnadsdygnet – Håll god handhygien när du tar han om de nyfödda valparna och den nyförlösta tiken. Kontrollera att valparna äter som de ska och att tiken mår bra. En liten viktnedgång under första dygnet är vanligt och inget att oroa sig för. Se till att de är rent och torrt i valpbädden. Skura golvet med såpa och vatten. Håll uppsikt över värmen i valprummet.

1:a veckan - Efter att valparna har fått i sig råmjölk ska du inte behöva hjälpa till vid spenarna, såvida det inte är en valp som är extra liten eller suger dåligt. Var varsam med hanteringen av valparna. De är från början både blinda och döva, men reagerar med obehag på ovarsamma lyft. När valparna sover kan de rycka ganska mycket. Det är helt naturligt och en förberedelse till att börja använda sina muskler. 

Mjölkstockning – Det är viktigt att kontrollera tikens juver varje dag för att upptäcka eventuell mjölkstockning. Om det skulle bli problem, behöver du lägga varma omslag om tiken samt mjölka ur henne. Du ska bara mjölka ut så mycket att trycket släpper för att inte stimulera till ännu mer mjölkproduktion. 

2:a veckan - Normalt fördubblar valparna sin födelsevikt någon gång under andra levnadsveckan. Om det är en liten kull går det vanligtvis fortare än om det är en stor kull där många ska dela på maten. Under denna vecka börjar valparna också öppna sina ögon. De försöker även resa sig upp på benen. Nu behöver du se över valpklorna och klippa dem om de är vassa. 

Avmaskning - Första avmaskningen av spolmasklarver ska ske i slutet av 2:a veckan, alltså före dag 21 om du använder Banminth eller Welpan. Detta för att hindra att parasiterna får för stor spridning. Därefter behöver det gå två veckor mellan avmaskningarna, totalt tre gånger. Den sista gången avmaskar den nya ägaren. (Då rekommenderas ett avmaskningsmedel som tar fler sorter, t.ex. Axilur eller Milbemax.) Även tiken bör avmaskas i samband med valparna. Andra vuxna hundar i familjen behöver inte avmaskas såvida det inte finns misstanke om att de är infekterade av mask. 

3:e levnadsveckan - Motoriken utvecklas ännu mer och ögon och öron är nu helt i bruk. De första tänderna börjar komma fram. Avvänjning kan påbörjas liksom socialiseringsperioden. Håll efter klorna varje vecka så att valparna inte river tiken när de diar. 

4:e veckan - Avvänjning påbörjas om den inte har skett redan i vecka 3. För en lugnare matsituation kan maten serveras i var sin skål istället för en gemensam skål. På det sättet förhindrar du också ett eventuellt konkurrens- och vaktbeteende mellan dem. 

Avmaskning - Om du avmaskar med Axilur ska du ge den första dosen när valparna är 4 veckor. Avmaskningen ska sedan upprepas två gånger till, var 4:e vecka, fram till valparna är 12 veckor. Den sista avmaskningen görs av valpköparen. Den andra avmaskning ska ske i slutet av vecka 4 om du använder Banminth eller Welpan. 

5:e veckan – Denna vecka ska du senast ha registrerat valparna hos SKK. När det är gjort kan du annonsera på SKK:s webbsida kopahund.se. 

6:e veckan - Den tredje avmaskningen ska ske i slutet av vecka 6 om du använder Banminth eller Welpan. En del föredrar ett bredare maskmedel denna gång. 

7:e veckan – Nu kan veterinärbesiktning och vaccination av valpar ske som ska levereras vecka 8. Veterinärintyget får inte vara äldre än 7 dagar när du säljer valpen. Valparna får inte skiljas från sin mamma och sina syskon före 8 veckors ålder. 

DHPPi = valpsjuka (D), hepatit (H), Parvo (P) samt Para-influensa och kennelhosta (Pi). 

8:e veckan - Veterinärbesiktning och vaccination av valpar som ska levereras efter vecka 8. Veterinärintyget får inte vara äldre än sju dagar när du säljer valpen. Valparna får inte heller skiljas från sin mamma och sina syskon före 8 veckors ålder.

Avmaskning – Den andra avmaskningen ska ske 4 veckor efter den första om du använder Axilur.

Vaccinationsregler DHPPi – Rekommendationen är att valpen vaccineras första gången vid 7-8 veckor. För att valpen ska få sitt grundskydd inom vaccinationsprogrammet behöver den sedan vaccineras när den är 3 månader och 1 år. Därefter behöver den vaccineras vart 4:e år enligt svenska kennelklubbens krav för utställning och tävling och varje år med Pi om det finns risk att den kan smittas av kennelhosta. Nya vaccinationsregler kommer att införas 2027-01-01. Läs mer om dessa längst ned.

Köpeavtal

Det finns tre olika varianter av obligatoriska avtal. Du hittar dem på SKK:s hemsida. 

2. Köpeavtal med bibehållen avelsrätt – Köparen betalar 50% av valppriset och i gengäld får uppfödaren ta en kull på tiken och tre kullar på hanhunden.
3. Fodervärdsavtal – Uppfödaren överlåter hunden utan ersättning och får i gengäld ta två valpkullar på tiken och 6 valpkullar på hanhunden. 

Handpenning - Om du väljer att ta handpenning får den inte överstiga 15 % av hundens inköpspris. Tänk på att du då ingår ett avtal om att sälja valpen och kan inte dra dig ur om tu t.ex. upptäcker att valpköparen inte motsvarar de förväntningar du haft. 

Information till valpköparen

• Att omgående försäkra valpen.
• Att göra ägaranmälan till både svenska kennelklubben och Jordbruksverket.
• Att vaccinera valpen vid 3 månader. 
• Att avmaska valpen vid ca 12 veckor. Det bör helst ske före 3 månaders vaccinationen. Se till att det går några dagar mellan avmaskning och vaccination.
• Att hålla valpen ifrån hundar utanför den egna flocken tills det har gått 1-2 veckor efter 3 månaders sprutan. 

Att överlämna till valpköraren

• Ett skriftligt köpeavtal, SKK:s eget.
• Registreringsbevis i SKK där även hundens ID-märkning ska framgå.
• Veterinärbesiktningsintyg som inte är äldre än 7 dagar.
• Blankett för anmälan om ägarskap i SKK:s register.
• SKK:s broschyr ”Välkommen valp.”
• Information om skötsel, utfordring, avmaskning, vaccinationer mm.

Skicka även med

• Valpfoder den första tiden.
• Halsband och koppel.
• En filt och mjuk leksak som luktar mamma.
• En liten klosax till valpklorna.

Källor och rekommenderad litteratur

Hunduppfödning i teori och praktik: En handbok från svenska kennelklubben.
Kom-i-håg-lista för uppfödare: lundehund.se/uppfodare/kom-ihag-lista.
Lundeboka: Av Ingvild Espelien.
Svenska kennelklubben: skk.se.
Gillerts kennel, www.gillerts.se

Nya vaccinationsregler för DHPPi – Nya regler kommer att införas 2027-01-01. Rekommendationen är att valpen vaccineras första gången vid 6-8 veckor. För att valpen ska få sitt grundskydd inom vaccinationsprogrammet behöver den vaccineras efter att ha passerar 12 veckor (vid 13 veckor) och 6 månader med DHPPi. Det som tidigare kallades för 1-års sprutan tidigareläggs till 6 månaders ålder. Därefter behöver hunden vaccineras vart 3:e år med DHPPi enligt svenska kennelklubbens krav för utställningar och tävlingar och varje år med Pi om det finns risk att den kan smittas av kennelhosta. 

Anledningen till denna förändring förklaras med att alla valpar inte fullt svarar på vaccinationer efter 12 veckors ålder eftersom de kan ha maternella antikroppar (antikroppar från tiken) i upp till 16 veckor ålder som kan störa effekten av vaccinationen. Genom att flytta vaccinationen till 6 månaders ålder minskar man tiden som valpen är oskyddad. Att man även ändrar vaccinations-intervallet beror på att man vill anpassa sig efter de regler som gäller i andra länder.