Gillerts kennel

Norsk Lundehund

Utseende och exteriörbedömning

RAS om exteriörbedömning av Norsk Lundehund
RAS (Rasspecifik avelsstrategi) är ett omfattande dokument om den Norska Lundehunden och som svenska kennelklubben har beslutat ska upplåtas för varje hundras. Här finns den mesta informationen som man behöver känna till om den Norska Lundehunden. Nu reflekterar jag över det som står om Lundehunden under rubrikerna Exteriörbedömning och Exteriöra överdrifter på sidan 26. Jag återger följande stycken:

Exteriörbedömning
Vid exteriörbedömning ska läggas vikt vid och föredra hundar som är funktionella i förhållande till rasens ursprungliga funktion. Det är viktigt att uppmärksamma följande saker: 
En liten, smidig hund ska föredras då hundens ursprungliga uppgift var att krypa in i stenrösen och hämta lunnefågel. Den bör därför inte vara för stor eller grovt byggd. Vissa av dagens hundar har både höjd och vikt som överstiger de önskade måtten. Det är önskvärt med kort nos. Längden på nosen ska harmoniera med huvudet. Käkarna ska vara tillräckligt långa och kraftiga för att apportera lunnefågel utan att skada den. Ett för brant stop är inte önskvärt då detta inte kan ge en funktionell huvudform med tanke på att hunden ska krypa in i trånga stenrösen. Bröstkorgen ska inte vara tunnformad. Den ska vara lång, medelbred och förhållandevis djup så att hunden har fria frambensrörelser. Detta är nödvändigt för att hunden ska kunna klättra och krypa i stenrösen. En del lundehundar har för brant kors, detta är ej önskvärt. Lundehunden ska en rak överlinje med ett svagt sluttande kors. Lundehunden är inte en travare av naturen utan en klättrare. Den ska vara moderat vinklad, inte för stel i bakbenen. En funktionell lundehund ska ha vevande frambensrörelser och något trånga bakbensrörelser när den rör sig på slät mark. Detta gör hunden perfekt anpassad för en smidig och säker klättring i branta stenrösen.

Exteriöra överdrifter
Lundehunden är en primitiv spetshund utan överdrivna exteriöra drag. De flesta domare har ett bra öga för i vilken grad kvaliteten på labbar och extratår ska påverka helhetsbedömningen. På samma sätt bör våra uppfödare se mer på helheten än enskilda detaljer. Många lundehundar har ett något oregelbundet bett eller underbett. Våra uppfödare bör vara uppmärksamma på det och undvika att kombinera två hundar som båda har moderat underbett eller oregelbundet bett.

Detta är en beskrivning av den ursprungliga Lundehundens utseende och funktion som man önskar att Lundehunden ska bibehålla. Det är också en vägledning och riktlinjer för domare som utför exteriörbedömningar av Lundehundar. När det handlar om avel av Lundehundar är rasen så liten att man i folkmun säger att alla sunda och friska Lundehundar bör få minst en kull för att bredda den genetiska mångfalden och rädda kvar Lundehunden som ras. Detta upprepas också i RAS-dokumentet på flera ställen. Att Lundehundarna blivit alltmer stora och grova kan man enligt rådande uppfattning därför inte ta hänsyn till. Inte heller rekommendationen om att undvika para två hundar med samma defekt, t.ex. ojämnt bett. Dessutom är de lite större tikarna bättre att använda som avelshundar, då de sägs ha lättare att bli befruktade samt få stora, friska valpar.

De som vill skaffa en hund för avel, bör alltså inte vara lika petig med dessa kriterier då det är viktigare att använda alla hundar för att rädda rasen. De som däremot är mer intresserade av att ställa ut sina hundar, kan ha lättare att tilldelas en valp efter föräldrar som har de föreskrivna egenskaperna. Risken med detta förfarande är att de valpar som föds kommer att hamna alltmer ifrån de beskrivna önskemålen om rasens storlek och utseende och att de mindre och nättare hundarna med perfekta tår och bett och som i första hand säljs för att visas på utställningar, alltmer försvinner från avelsutbudet. Nu kan man förstås också avla på dessa mindre hundar, men min personliga uppfattning är att det inte sker så ofta som det skulle behövas för att bibehålla rasens uppsatta kriterier.

Nu pågår det också ett kryssningsprojekt med Lundehundar där raser som Norsk buhund, Isländsk fårhund och Norrbottenspets ska korsas in. Det är större och grövre hundar som också kommer att påverka Lundehundens storlek framöver. Eftersom kryssningsprojektet handlar om att rädda rasen från genetiska sjukdomar som IL, får den utseendemässiga förändringen stå tillbaka. Sammantaget tyder detta på att Lundehunden generellt kommer att öka i storlek och att de typiska attributen kommer att försvagas. Så om man vill behålla Lundehunden intakt med ovan beskrivning, har man nog en del arbete att utföra framöver.

RAS-dokument för Norsk Lundehund